När kärlekens makt övervinner kärleken till makt, då kommer världen att leva i fred.
Jag är ensam. Ja, det är ett sätt att se det på. Det har varit mitt sätt att se på det på grund av att jag tillåtit mig tro att folk finns där som hjältar som flyger förbi och plockar upp ens halvdöda själ. Men icke då. Inte någon, inte en endaste människa går att förlita sig på förutom en själv. Om man bortser från allt det yttre och framgången i livet så undrar jag vad som finns där under. Finns där något eller har man i hela sitt liv sprungit ifrån sig själv? Faran i det hela är att jaget kan hinna ifatt en till slut och det är inte behagligt. Det återstår en tomhet. Ett stort frågetecken om vad ens liv egentligen går ut på. En tid för reflektion över hur lycklig man blivit av kampen att vara perfekt. Ett socialt yttre kan tyda på ett svagare inre för utan alla dessa människor runt omkring så kryper man ihop som en sköldpadda. Jag har alltid värderat familjen högst i mitt liv och det är också något man måste vara försiktig med. Vad händer om man förlorar familjen? Gör man valen i sitt liv för sin egen eller familjens skull? Gör man saker för att familjen ska bli nöjda och stolta så tro mig, spring fort så inte jaget hinner ifatt dig. Det är till exempel om man valt någon person i sitt liv som man på egen hand inte hade valt eller då man valt en utbildning eller ett jobb som inte ens inre brinner för. Men utåt är det säkert super och då man jämför med andra. Om insikten kommer ifatt så är man körd. Man orkar inte. Man ifrågasätter varför. Man finner ingen mening. Man vill ge upp men stressen av allt runtomkring gör att man måste fortsätta. Och där kommer faktorer som stress och ångest in. Resultatet blir en riktigt rutten självkänsla. Den dagen man inser att inte ens familjen går att lita på – den dagen Det. Jag finner inga ord.
Jag vet inte hur jag ska hantera det. Ingen vill hjälpa mig.
Sedan den tredje juni har jag haft s.k. sommarlov och varit i Stockholm sen dess. Första veckan låg jag mest inne och kollade på tv och sov. Det var oerhört behövligt att få sova ur sig all stress. Utöver det har jag umgåtts med min mamma och bror väldigt mycket. Jag och brorsan var på hans flickväns systers studentmottagning så jag fick se den söta familjen. Jag har ännu inte kännt mig redo för att umgås med gamla vänner på grund av mina orsaker. Jag känner att jag behöver satsa på mig själv efter den jobbiga perioden jag haft. Jag måste fokusera på att återhämta mig och hitta tillbaka till mig.
Jag har praktiserat en vecka hittills på EU-byrån och det har varit intressant. Jag trivs där och hoppas på ännu en bra vecka. Det känns väldigt givande.
Jag måste ta tag i träningen snart, det har slappats alltför mycket ska jag lova. Det är så svårt när man vant sig vid att vara bekväm dvs. få mammas hemlagade mat, få sova ut, kunna kolla på tv och läsa böcker utan att stressa över annat man måste göra. Det återstår att se när jag orkar ta tag i mig själv igen och göra något vettigt, haha!
Nu till det mer intressanta… Jag är djupt intresserad av en ung herre. Ingen har någonsin verkat vara så uppmärksam och så trygg i sig själv av de jag tidigare träffat. Den här känns så pålitilig och det är svartsjuka Sarah som säger det, ja. Men är jag redo för något? Jag vill ju verkligen inte lägga över personal issues på en underbar människa. Man måste älska sig själv innan man ger sig in i något seriöst. Jag vill inte förstöra det precis som jag förstört en del vänskap på sistone. Förhoppningsvis har man vänner och nära som förstår att människor inte alltid kan vara på topp och att man beter sig på ett visst sätt oavsett om man vill eller inte. Äkta vänner framhävs i ens sämre dagar. Och de falska vännerna föruttnar bort för de vill jag inte ha, gud så ledsamt det har blivit! But that’s the best thing to do; turn your back before they will.. it’s just a matter of time until they hurt you. And you can’t change it or them. Go on!
Jag brukar prata med en otroligt snäll man som heter Daniel, han är det jag behöver för att kunna inse att jag är bra i en tid då tjejer tryckt ner en med dolda budskap och kommentarer. Ibland känns det så skönt att ha riktiga och säkra killar att byta ord med. Det finns inget annat än sanning i det de säger. De ger responsen som jag kan lita på. Guld till er underbara män!
Jag måste avsluta med Viktors citat som jag vill ha i åtanke just för i sommar (fastän det är lite ironiskt)… “Bättre överviktig än skitviktig”.
Nu är det inte alls lång tid kvar till sommarledigheten inkränktar. Det kommer att bli en så härlig sommar fastän inget särskilt är planerat. Det är kanske just det som är så otroligt skönt för en gångs skull. På onsdag ska vi lämna in ett arbete om mervärdesskatt och problemen som uppstår vid gränsöverskridande distansköp av varor från andra EU-länder. Det har varit det svåraste arbetet jag gjort hittills i mitt liv på grund av den luddiga uppgiften, bristen på tidigare kunskap och samarbetet. Jag har i princip bott på högskolan hela veckan men ur allt kommer det något gott oftast. Och jag tror att det gjorde det denna gång. Man behöver lite gulliga pauser mellan skrivandet.
Är det jag som har problem om jag blir sjukt avtänd av killar som visar att de tänker på en på ett visst sätt? Och är villiga? Det vet man dock oftast redan innan de slänger ur sig något ändå. Varför är det så? Bör man ta det som komplimanger om en kille vill “hem och kolla film” eller “sova ihop”? Det förstör tyvärr allting ur min syn. Det där lite gulliga och spännande försvinner. Jag undrar om det alltid betyder en sak för inte vill man säga ja och göra killen besviken som trodde att han hade någon chans. Men det är nog inte många fler tjejer idag som tänker som jag. I’m a dreamer and love is my religion. Jag avbryter alltid trevliga relationer då det ska till the next level. Då kan jag helt plötsligt bli äcklad och börja misstänka att allt bara går ut på en sak. Hur gullig personen än är mot mig. Jag måste sköta det bra och vara medveten om att man inte bör tänka så. Annars kommer jag sumpa den här med. Är jag redo att ge mig in i ett förhållande? När jag väl ger mig in i något så ska det vara stabilt och man ska må så pass bra att man inte övervältrar allför mycket på honom. Och distans är en annan aspekt som får mig att tveka. Dock har jag lärt mig att jag tänder på intelligens!
Om 2-3 veckor är tentan i skatterätt och den 3e juni åker jag hem till Stockholm. Can’t wait! De bästa låtarna just nu är Milows Ayo technology, Tra te e il mare med Laura Pausini, Septembers Because I love you och Baker street. Livet känns bara så himla underbart! De ger mig sådan motivation att jag vill springa på moln. Hoppas att någon annan lyckas känna så. Det bästa ordet just nu är självständighet vilket också förgyller varenda minut av mina dagar. Att bestämma själv vad man gör och när man gör det, att inte isolera sig utan vara öppen för förslag är en bra grund för att må bra. Det påverkar till och med självkänslan. Det finns inga måsten, bara ren äkta vilja 
Vad är ett fulländat liv? Var går självförverkligandets gränser idag? Kan man se några? En strävan att förverkliga sig själv är en förutsättning för framgång. Det är inte alla som lider av (ironisk) dennna sort av personlighet men det synes vara allt vanligare bland unga människor. Möjligheten att göra vad man vill och också vem man vill är nog en av orsakerna att unga människor vågar utmana sig själva. Det finns olika teorier om hur ordet självförverkligande bör tolkas men enligt min uppfattning förklarar det en person vars mål är orubbliga och ska uppnås oavsett vad. Man kör sitt race och ser till att lyckas för den känslan är verkligen en toppkänsla vars innehåll är värt all möda. Det farliga med denna personlighet är att man lätt glömmer bort hur det är att vara nöjd och att man faktiskt kan vara det fastän man inte varit way uppe och svävat. Man kan faktiskt förtjäna att belönas ändå. Man måste alltid utgå från ens förutsättningar. Man är inte alltid 100% och därför kan man inte ge sina 110% utan ibland kan man nöja sig med det sista krutet man har. Jag körde verkligen slut mig själv i år och jag längtar verkligen till sommar. Finanskrisen är bara en av anledningarna till varför jag inte har sommarjobb ordnat. Jag klarar det inte i år. Jag måste vila. I’m going insane men har en kurs kvar, skatterätt.
Vårens högskoleprov blev avklarad idag. Det var första gången jag kände mig gammal. Att se gymnasieelever med en snackspackning gjord för att orka en hel vecka i skogen är roligt. Man tänker på att orka en hel dag. Själv tänkte jag istället att rasterna var alltför långa. Kanske är det för att man är van vid att man sitter och skriver en juridiktenta i 5 timmar i streck utan att ens dricka en droppe vatten på grund av tidspress. Jag hoppas att resultatet på högskoleprovet inte blir alltför pinsamt fastän det kändes som att gissade lite hej vilt ibland. Det man innan tyckte var de värsta delarna var de som kändes bäst idag. Jag brukar i vanliga fall vara orolig över mattebaserade frågor men den här gången kändes svenskan till och med svårare. Jag fick skriva högskoleprovet i samma sal som jag i torsdags skrev min tentamen i associationsrätt. Jag hoppas verkligen att den gick bra fastän man hade velat skriva mer.
Nu är jag själv kvar i Jönköping då alla flytt hem till sina städer och familjer. Det känns hemskt att inte jag är hos min familj nu. Jag har inga planer för helgen utan hoppas på att tiden går fort förbi.
Mitt i en tentaperiod. Studerande vet hur det kan kännas. Känslorna bara flödar fastän det är omedvetet. Det är i princip som att ha PMS då man är så extremt känslig för allt. Tentamen är på torsdag 8-13 i associationsrätt och tentastressen tär på mig inombords. Utåt framstår jag som lugn och inte alltför oroad men denna förlamning beror på att det känns för tungt. För mycket för att kunna hantera nu på så kort tid. Då man samtidigt för ett krig med sig själv kan det vara ganska svårt att klara av ännu mer press. Jag bröt ihop förra veckan och tog mig till Studenthälsan där jag fick en kort stund av lugn – en människa som sa till mig att jag ska vara nöjd! Jag blev chockad, det var ju så längesen man var det. Man känner sig ju aldrig tillräcklig. I den här utbildningen är man aldrig “färdig”. Det krävs alltid mer utav en. Man vet aldrig heller när man har den kunskapen som kan krävas för en sådan kreativitetskrävande tentamen. Jag fick rådet att inte satsa 100% på den här tentamen utan istället kanske 50% på grund av min stressnivå som var upp i taket och vilket förklarade mina panikångestatacker. En kort stund efter samtalet fick jag självklart nya atacker i biblioteket. Det är något med böcker, mörker och ensamhet som utlöser de. Jag flyttade hem till Anna och Saranda i torsdags för att kunna “överleva” helgen, som också kontakten på studenthälsan kallade det. “Den här veckan handlar om att överleva”. Och visst, det skulle jag. Jag har aldrig haft det så jobbigt. Jag försöker att ständigt hålla mig sysselsatt och inte stressa upp mig med studierna. Jag ska skriva tentan men det är tydligen inte hela världen att inte klara det när hälsan står på spel. Inte vet jag men jag försöker acceptera att inte alltid vara i topp.
På lördag är det återigen dags för en tentamen, men i en roligare form, nämligen högskoleprovet! Det ska bli intressant att se om två års juridikstudier gjort en dummare eller klokare. Jag kommer bara hinna kolla igenom något gammalt prov med Maria innan det. Har fredagen på mig.
Förhoppningsvis klarar jag av den här helgen utan ångestatacker då jag inte har någon att vända mig till. Alla andra har lyckan att få åka hem. Jag, däremot måste stanna i Jönköping på grund av högskoleprovet. Jag får åka hem den 8e april och det finns ingen mer efterlängtad dag, tro mig! Jag önskar att man bara kunde sova tills dess. Jag försöker verkligen men det är så svårt när man faller in en ångest att förstå att det kommer bli bra och att man faktiskt inte kommer att dö.
I fredags hade några internationella studenter på högskolan anordnat en hel dag om Israel-Palestina konflikten med professorer och åsikter befanns med olika perspektiv. Jag, Anna, Saranda och Mandip var där och Hassan kom också dit. Det var intressant för det gav mig en förstärkt åsikt i konflikten då jag gick dit för att ge det andra persektivet en chans att övertala mig. Förlåt mig men den som förespråkade Israels oskyldighet var en ren katastrof. Han skämde ut sig själv och hela Israel därmed. Hans föreläsning och video var endast propaganda och siffror, inget annat än historia och rent minimalt betydande argument. “vet ni att när en palestinier kastar en granat så har israelerna bara 15 sekunder på sig att fly”. Men “VET DU.. ATT NÄR ISRAEL BOMBAR EN HEL BY SÅ LIGGER BARNS HUVUD OCH BEN SEPARERADE PÅ KNAPPA SEKUNDEN” ville man kontra med. Han pratar om de palestinier som kastar sten men ingenting om vad de Israeliska pansarvagnarna gör mot palestinska skolbarn. Därefter föreläste en palestinier som sett och kännt på verkligheten. En som varit där och sett och upplevt. Han berättade att då han besökte sjukhuset efter att palestinska pojkar dödats, så betedde sig folk som att det vore vardag medans han var tvungen att gå in på toa för att gråta i en halvtimme. De andra var vana, det var en vardag att folk dog. Han visade alla kartor som legat som förslag på lösningen i konflikten vilket fick en att inse den fula sanningen varför det självklart än idag bör förkastas.
Jag och Hassan var på Expert och kollade på Mp3-spelare när jag hade brutit ihop och jag såg en rosa mp4-Ipod med röd prislapp för 699kr. Jag blev överlycklig och bestämde mig för att köpa denna till dett aförmånliga pris. Det lustiga var att dagen efter då jag skulle köpa den så upptäckte vi detaljen att den hette “Ipop”. Den var fake! Helt otroligt att de inte kan stämmas. Den var en kopia av en Ipod och det enda som skiljde var snurrfunktionen som Ipod har ensamrätt för. Jag gav den ändå en chans och köpte den. Jag höll den i min besittning i en knapp dag för den var så kass. Köp ingen Ipop! Jag köpte mig en röd Sony Walkman istället och den låter som man kan förvänta sig att den ska.
Imorgon ska jag bara läsa lagtext. Jag har hela aktiebolagslagen, Bolagslagen, Föreningslagen och andra smålagar att lära mig orientera mig i inför tentan. På kvällen ska jag sova hos Mandip och ta oss igenom detta på något sätt. Hur jag mår efter tentan på tordag återstår att se men jag hoppas att jag klarar att vara själv.
Ena dagen känns allt tryggt och man har en riktigt bra vän av det manliga könet. Den andra dagen får denna person för sig att börja fråga om man ser vänskapen som något mer genom att fråga om man tar illa upp om människan exempelvis kysser en tjej framför mig. Vem fan bryr sig?! Men försök inte med mig för jag lider inte av en liknande player-personlighet som måste försöka testa min omgivning om jag kan få de och ge falska signaler till dessa, för att få bekräftelse. Jag är så sjukt trött på den sorten. Kan man vara vän med en sådan? Som säger saker för att testa ens reaktion? Och sedan ge luddiga signaler som kan tolkas lite hej vilt… Jag är så besviken för det är personen som jag uppskattat som mest här i Jönköping då man kunnat prata om allt utan att det går vidare. På något sätt känner jag en samhörighet till honom, frågan är varför. Det kan bero på att vi har samma ursprung och båda är så kallade filosofer: tänker gärna 178 steg för långt.
Jag kom tillbaka från Stockholm i onsdags där jag njutit av den underbara Stockholmsluften och min underbara familj. Jag åkte direkt efter tentan i finansiering i lördags, vilken jag hoppas gick bra. Det återstår att se. Jag blev hämtad på centralen efter en lång dag och kom hem och hade myskväll med familjen. På söndagen var vi i Heron city och såg “Män som hatar kvinnor på bio” och herregud måste jag säga, usch! Jag är alltför pryd för att hålla ögonen öppna när min mamma sitter bredvid. Måste man visa grova saker? Måste man överhuvudtaget visa sådana filmer? Jag började direkt fundera över hur många som mår dåligt psykiskt som påverkas av filmen. Och inte minst måste författaren till boken ha något galna tankar. Jag vaknade upp dagen efter med en deprimerande känsla. Varför, tänkte jag. Inte hade något hänt i mitt liv. Nej, utan det var filmen som påverkat mig negativt. Man mår ju inte bra. Jag är av typen som föredrar komedier. Det skadar ju inte att få skratta lite. Så för att åtgärda en sådan film så gick jag, min bror och hans tjej på bio på måndagen och såg “borta bäst, hemma värst”. Det var en ren komedi och vi tyckte alla tre att den var underhållande. Jag måste däremot påpeka att slutet i “Män som hatar kvinnor” var väldigt bra. Min sista kväll i Stockholm ägnade jag till att laga mat med mamma då vi skulle ha gäster. Jag gjorde ett riktigt färgglatt bord med alla möjliga små röror och sallader till grönsaksris med nötter och kyckling. Jag skulle lätt kunna bli kock, haha. Men nej då, jag ska bli jurist och det ska jag fortsätta kämpa för.
I veckan har jag skrivit på min första individuella uppsats då jag valt att skriva om aktiebolags flytt av säte till andra medlemsstater inom EU. Det är intressant och jag är redan inläst på etableringsfriheten inom unionen och dess mest aktuella rättsfall, vilket underlättar det hela någorlunda. Jag har däremot det jobbigaste kvar. Pilljobbet. Alla detaljer! Alla fotnoter och källor ska vara skrivna på rätt plats och på rätt sätt. Och inte får man glömma någon hänvisning. Är slutsatsen tillräcklig? Har man missförstått hela uppgiften? Haha det är sådana frågor som stressar upp en.
Idag var jag och Maria på after work vilket alltid är lika trevligt. Jag älskar miljön då affärsmän och studenter samlas och minglar till billig mat i en lyxig miljö. Det är en extra affärsidé för barer som står stängda på dagarna i Stockholm, bonusintäkter är väl aldrig fel. Jag känner att jag mår bättre så fort jag pratar med någon. Jag hade inte särskilt motiverande start på dagen. När jag ser hur folk beter sig och gömmer fakta för varandra så blir jag faktiskt besviken. Biblioteket är tömt på relevanta tidskrifter för en analys av detta arbete, vilket gör det ganska svårt för en juriststudent att ha stöd i sina skrifter. Det är så fult att vi konkurrerar på detta sättet. Jag är inte så, jag gör inte så. Jag hjälper mina programkamrater precis som jag kommer hjälpa kollegor i framtiden. Jag anser att man kommer längre om man hjälps åt och utvecklas mycket mer än när man blockerar alla från kunskap. Det får mig att längta hem mer och påminnas om varför jag har rätt att må dåligt. Jag hoppas att jag kommer klara av uppsatsen galant på ett rättvist sätt oavsett om de andra inte delar med sig av någonting. Jag blir då ännu stoltare.
Jag försöker inse att andras krav och förväntningar på mig inte behöver vara mina egna krav och förväntningar på mig själv. Målet är inte att man skall vara perfekt, målet är att man skall trivas och tycka om sig själv med sina fel och brister. Och vem avgör vad som är perfekt? Hur skulle exempelvis träning och äpplen göra mig perfekt? När skulle jag falla inom ramen för perfekt? I två dagar har jag ständigt tänkt “jag måste ingenting” för att inte börja fylla upp mig med ångest, stress och dåligt samvete. Jag är fri ( tveksamt) men jag är där jag är på grund av min fria vilja. Det var min egen vilja att åta mig en mängd måsten. Nu kan det dock inte kännas som frivilligt, omöjligen. Inget får gå fel, det är felet.
Jag pratade med Frida länge idag. Det kändes så otroligt skönt igen. Vi har gått igenom ganska mycket tillsammans och vi sitter på så sätt i en jämförlig sits. Våra liv kan inte alls jämföras som det är idag men alla problem som uppstår verkar grunda sig i äldre minnen. Jag saknar den tjejen och jag önskar att jag kunde göra saker ogjorda. Man måste ta sina vänner på allvar och ta hand om varandra. Uppmärksamma allt, prata, stötta. Tjejer behöver varandra i den unga åldern då livet börjar bli spännande. Det är ju där vissa har oturen att falla.
Vad var det jag sa. Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg vid namn “Moderaterna- för dig som inte riktigt vågar vara nazist”. Alltmer syns detta och jag känner att jag haft rätt. Alltid är det något nytt i tidningen. Moderaterna utövar SD-politik, d.v.s. framför främlingsfientliga åsikter i nya rent sagt intetgivande förslag. Detta gör de på flera olika sätt. Exempel är att blåsa upp händelser där invandrare är inblandade, tex. Rosengårdsbränderna då man egentligen borde ägna sig åt annat, kanske den den problematiska finansen. Det är mycket smidigare att problematisera invandringen. Det är ju bara att skicka hem de. Hur skulle de istället klara av de ekonomiska problemen i samhället och den ökade arbetslösheten? Det är en svårare fråga som de inte hittat lösning på så den lägger vi undan så länge och hoppas på att invånarna kan skylla på invandrarna istället för moderaternas värdelöshet. Jag blir så irriterad på att man klagar på förortsungdomarna när det är politikerna själva som satt de där. När ni sänker bidrag för människor som försöker lära sig svenska, försörja barn som ska kunna gå i skolan och ha svenska kompisar utan att ständigt vara utanför hela den materialistiska världen som präglas och för att ens kunna orka, då finns det inget annat att göra än att ta ett s.k. skitjobb. Hur kan man vilja ålägga människor så mycket ansvar och krav på samma gång. Man måste få en chans också. Man kan inte lära sig svenska, försörja en familj, komplettera en utbildning för att kunna utvecklas i Sverige och tillföra landet något om man inte får något stöd. Vi drar bara ner på allt stöd och stärker kraven för att “de” inte ska kunna utnyttja systemet. Tänk efter, gör de verkligen det?
Sveriges regering börjar uppmuntra rasism. Detta kommer ha förödande konsekvenser. Det är bara medborgarna själva genom förnuft och kunskap som kan hindra sådana klyftor och fördomar i samhället. Jag tror på att samhällsutveckling grundas på ett gemensamt arbete. Inte genom ökad brottslighet på grund av alla statusgrupperingar.
Det är orättvist att lägga så mycket på invandrare. Har de inte fått stå ut med tillräckligt? Svenskar förstår inte hur det känns att ständigt känna sig som ett problem. Man får aldrig vara som andra. Och att späda på det ännu mer, det ger invandrare ett ökat behov av trygghet vilket man ger varandra, detta syns särskilt i förorterna. Bara för att utländska försöker leva ett normalt liv så betyder det inte att man bara försöker utnyttja Sveriges resurser. Är det inte en mänsklig rättighet att då du kommer från krig och förtryck, till ett land som har all kapacitet och utrymme, få leva som om du vore en av de? Måste vi med invandrarbakrund förtrycka oss själva i Sverige för att svenskar inte ska anse oss som ett utnyttjande och fifflande folk? Ta inte emot folk om ni inte nånsin kommer klassa de som likvärdiga.
Tänk, snälla människor! Ta reda på orsaker bakom brottslighet och sätt er i invandrar-situationen innan ni bildar åsikter. Var inte så tunnelseende. Det är inte bra för någon.
