Demokratin under konkret hot
Jag som säkert många andra tror att vi i Sverige står utanför allt detta med att ta del av våldets och dödandet som vi bara läser på nyheterna. Idag påstår männen i de svarta kostymerna att terroristerna finns mitt ibland oss; i Rinkeby och i Rosengård. Det pratas om ”upplopp och kravaller”, men inte när Änglarna och Black Army slår sönder Avenyn utan när några blattar tänder eld på en papperskorg. Det skrivs om muslimska skolbarn som potentiella självmordsbombare och hot mot vårt ”öppna” samhälle samtidigt som högerregeringen driver på för att telefonavlyssning och kontroll av datortrafiken. Samma högerregering som säljer vapen till USA och som har grävt ner svenska killar och tjejer i de amerikanska styrkorna i Afghanistans ockuperade berg, skickar tillbaka afghanska och irakiska flyktingar i Sverige till kriget.
Det har gått sex år sen tragedin den 11e september. De 3000 offren har nu ökat till nästan en miljon eller kanske ännu fler döda i de krig och ockupationer som följt attackerna. Egentligen är nog offren många fler och skadorna mycket värre än jämnandet av två sargade länder som Afghanistan och Irak med marken. Makten driver ett ”Krig mot terrorism” som mer än något annat har skapat vår tids terrorister. Varför tror ni att terroristerna ens finns? Den demokrati som den amerikanske presidenten, med lögner och manipulation, sökte stöd för att bomba fram, har blivit ett blodbad med hundratusentals afghanska och irakiska civila offer. Motståndet som föds ur USAs sjuka ekonomiska och militära våld likställs med terrorism och som vi hört ”terrorister förhandlar vi inte med”. Terrorister har inget människovärde. Terrorister torteras, fängslas och dödas? helst utan rättegång. Avhumaniseringen är en daglig process, i Kandahar och i Bagdad. Den drabbar de som bjuder på motstånd mot vår tids största förbrytelser och brott mot mänskligheten.
