Enligt mig är det männen och inte Islam som förtycker muslimska kvinnor?. I koranen står det att kvinnan är en mänsklig varelse och har en själ likvärdig mannens (koranen 4:1). Islam gav kvinnan rätt till egendom, heder och liv exakt som mannen (Koranen 5:32, 49:11, 4:12, 24:27, 33:58, 4:7, 4,32). Profeten Muhammed sa själv: Ingen änka skall giftas bort utan att man rådfrågat henne och ingen jungfru ges bort i äktenskap utan hennes samtycke, och hennes samtycke är hennes tystnad? Kvinnan i Islam har behandlats jämlikt med mannen och har haft lika rättigheter sen 1500 år tillbaka jämfört med européernas juridiska system som inte alls lika länge har gett kvinnan några av den muslimska kvinnans rättigheter. Att ?Islam garanterar kvinnans rättigheter? stämmer också redan från religionens tidigare period som dessutom har erkänts av profeten (citatet ovan).
Därför är det kanske inte Islam i sig som är ?kvinnoförtryckande? utan det kanske är fattigdom och okunnighet som är grunden till kvinnornas situation i vissa muslimska länder. I samhället har ju kvinnan och mannen olika ställningar i familjen där Islam rekommenderar att ledarskapet för familjen ska ges till mannen. Det syftar inte till att mannen ska bestämma över sin fru som en slags diktator utan mer genom att visa ömsesidig förståelse, sympati och samarbete. ?Umgås med dem (kvinnorna) i vänlighet?, (Koranen 4:19). Islam menar att kvinnans naturliga uppgift är att fostra den mänskliga rasen samtidigt som mannens är att försörja henne och visa henne högsta respekt. Men eftersom det sägs vara kvinnans uppgift att fostra barnen så borde mamman efter en skiljsmässa i fortsättningen också få uppfostra barnen, eller hur? Men när barnen fyllt sju år och inte längre är beroende av mamman så övergår vårdnaden till fadern och det tycker jag är helt orättvist. Pappan kanske aldrig fanns där innan, såsom min egen. Menar Islam att en för mig främling ska få ta över vårdnaden när den jobbigaste perioden är över för mamma, efter allt hon gjort för mig? I just den situationen har jag suttit, och sitter än idag eftersom jag på grund av den risken inte kan besöka min egen familj och ursprungsland.
Att se hur kvinnor har blivit behandlade av familjens män, även i Sverige berör mig hårt. Hedersbegreppet har inte stöd från Koranen utan är från ett kulturellt ursprung. Det är viktigt att förstå skillnaden mellan religion och kultur. Det finns män som tar på sig ansvar över kvinnorna i familjens uppträdande. Skulden för ett oönskat sexuellt beteende från kvinnorna i familjen anses därför läggas på mannen som ofta är en pappa eller bror. Folk ser honom inte längre med respekt utan istället som en svag man. Då ser i värsta fall mannen inget annat sätt att återfå sin heder än genom att straffa, i det här fallet kvinnan som levt på ett oaccepterat sätt. Mord inom familjer som sker utanför den muslimska världen borde kunna gå under samma benämning, hedersmord. Eller precis som man dömer liknande svenska män med motivering: psykisk störning, borde man döma muslimer. Men man verkar inte anse att männen lider av någon psykiskt störning i dessa fall, man tar för givet att det ingår i deras tro. Det är för mig ett känslokallt och omoraliskt beteende som inte borde kopplas till Islam eftersom det endast förekommer i områden där det sociala skyddsnätet i princip inte funnits, där familjen varit det sociala skyddsnätet.
Inga kommentarer än
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
