Det som händer i Gaza är en fråga om humanitär folkrätt. En viktig fråga som man bör reda ut är vad som anses med försvar. Var går gränserna då försvar inte längre är proportionerligt med det man reagerat mot. Jag kan inte säga emot den som påstår att alla har rätt att försvara sig men försvar är ett ord som kan användas för de mesta handlingarna. Det finns nästan alltid något man kan anse sig behöva försvara sig mot (om man nu vinner något på det). Det jag anser är att Israel gör och har gjort sig skyldiga till extrema humanitära brott. Det kan inte i mina ögon på något sätt vara symmetriskt att snart ha dödat 1000 civila palestinier på grund av Hamas raketbeskjutningar. Det Israel försöker passa på att göra är att eliminera ett helt folk, precis som nazisterna försökte eliminera de. Att människor aldrig lär sig. Historia lär oss tydligen inget annat än att aldrig gå vidare. Något som är säkert är att hjärtat aldrig slutar älska sitt ursprung och tankarna finns alltid där. Tankar om hur lycklig man skulle vara om man kunnat leva kvar, alltså under förutsättning att det inte var krig. Hoppet finns också alltid om att en dag kunna återvända till ett land som inte vänds upp och ner lite då och då.
