”Det godaste jag vet är ostron, det slipper man ju laga”. Ikväll lagar Gynning mat med Tina där hon påstår att det är första gången hon lagar mat. Kanske därför hon är så smal haha. Den kvinnan är så tuff, hon vågar öppna munnen och inte bara vika ut sig. Alla har vi väl hört hennes röst. Hon står för den hon är och försöker göra så mycket hon kan med den kanske begränsade kompetens hon har. However, är hon riktigt snygg. Hon är inte som andra blåsta utviksbrudar utan man kan hålla sig till att titta på hennes ansikte. Hon har dragen och ögonen – det som andra aldrig kan operera sig till. Det är kul att hon ställer upp även i Tinas matlagningsprogram fastän hon bara är tänkt att vara underhållande att se just i en sådan situation. Hon bjuder ju på det. Jag är ändock väldigt kritisk till hennes omtalade ”skinny-tips” i stureplansbloggen. Hennes blogg läses av unga tjejer vilka inte behöver tipsas om att aldrig äta upp en hel sallad själv. Det är viktigt att vara en bra förebild. Nej, nu ska jag titta på Gynning när hon försöker ”laga” mat. ”Det här var ju lätt som en plätt”…
Klockan nio ikväll följer ”Svenska Hollywoodfruar” på TV3. Det är verkligen fråga om uppblåsta kvinnor av mindre intelligens. Anna Anka ser verkligen ut som en anka. Hennes uttalanden i media har varit ett underhållande ämne i diskussion. Och man talar om att muslimska män förtrycker kvinnor? Här är fråga om en kvinnlig kvinna som trampar på sin egen självrespekt som säger att hennes uppgift är att tillfredställa en man vid hans behov – att det skulle vara kvinnans uppgift. Har jag alltså gjort allt i mitt liv endast i syfte att lära mig hur jag tillfredställer en man? Sånt är snarare medfött. Alla dessa år i skolan, behövdes de? Haha, ja man kan inte vara annat än ironisk. Ibland önskar man att livet kunde vara så simpelt att problemen ligger i ens hår och naglar. Att få vara hemma och fokusera på sig själv och sin man måste vara skönt och gud vilken karriär man kan göra hos sin man.
Jag är splittrad och känner mig nervös vilket är förklaringen till att jag småätit hela dagen. Jag har denna tendens vilket innebär att något står fel. Om jag gräver djupare och djupare inom mig efter en möjlig anledning så finner jag tomhet med eventuell misstanke att det handlar om att jag står och stampar på samma plats dessa dagar. Jag känner mig inte tillräckligt tillfredställd. Jag vill så mycket åh, om det bara kunde bli som jag vill snart. Jag försöker och ska fortsätta med det tills det blir som jag vill. Jag har bara insett att jag för hela min livstid lessnat på denna kyliga vardag där allt handlar om utseende och falskhet, otrohet och osäkra människor som drar sig till mig. Jag orkar inte med er mer. Jag vill bara kunna lägga saker bakom mig men jag kan inte göra det utan att avsluta det på riktigt. Tystnad är inget avslut för då kommer en tid i framtiden då man går tillbaka och tror att saker löst sig. Men vissa kanske inte är värda att ”avsluta” saker med eftersom de är tillräckligt dumma att ha förstört det man hade. Utan att ens förstå det. Det är själva situationen jag vill få ur mitt liv som ett avslutat kapitel. Min energi förtjänar inte falska svin (milt ordval). Människor tror att de kan utnyttja folk med ett mottagligt leende och ohjälplig godhet. Jag kan inte hjälpa att jag inte är otrevlig i första hand, låt mig vara den jag är! Jag vill inte gnälla, tjata, tjafsa, kaxa, sura, gråta eller skrika. Jag vill leva ett bra liv med så mycket glädje som bara kan inrymmas. Tänk om man kunde bygga en mur av ståltråd runt sig mot människor som försöker inkräkta i min positiva sfär. Låt mig vara, herregud. Efter allt grubblande och tänkande tror jag att jag har bestämt mig. Jag stannar inte här sen. Jag vet vad jag vill och jag ska ge dig allt. Jag ska ge er allt ni vill ha. Jag ska göra allt i min makt för denna plats, för detta folk och för ditt hjärta. Jag älskar er, jag älskar de, jag älskar dig. Jag vill, jag vill, jag vill. Stör inte mig. Hindra inte mig. Låt min väg förbli min om du inte vill gå vid min sida. I’m outta here, i’m gonna live my dream. I know that there are nice people around me somewhere and I’m getting my real man. Distansen är inget hinder för jag kommer till dig. När jag är klar här, åh när jag bara är klar här… Jag tror att jag har en plan.
Jag vill leva i nuet, inte ångra mig sen. Jag vill leva idag, idag, idag – så jag skrattar idag.
Idag är det söndag vilket jag dock hellre skulle velat benämna funday. En hel vecka väntar och tiden för plugg verkar lidande då jag ska vara i Stockholm mestadels av tiden. Jag känner mig dock färdig med mitt PM i kursen och dessutom är jag förberedd för varje kommande seminarie i kursen. Det som måste finslipas i mitt PM är dock vissa detaljer som våra krävande fotnoter med juridiska källor. Eftersom frågeställningen som grundar hela PM:t baseras på att det inte finns någon gällande lagstiftning måste mycket argumentation godtas och utformas på ett övertygande sätt. Människor tror att lagboken är juridikens bibel, svaret på våra frågor. Det är faktiskt sällan det är fallet. Det är så mycket mer invecklat och bristande än man tror och ja, inte är det konstigt med tanke på att man studerar ”bibeln” i fem år. Att få tänka, argumentera, jämföra och analysera är riktigt roligt men samtidigt måste man hålla sig inom en väldigt begränsad ram för det måste ju hållas ”lagenligt”. Att veta hur långt man kan dra sina slutsatser och resonemang är en gåta och den duktige tar sina chanser och jämför situationer med andra genom analogier och hoppas att argumentationen för det håller. Det får man hoppas i mitt fall i mitt PM att rättaren ser möjligheter och inte endast ser det formella omöjliga. Juristens jobb borde väl ändå vara att hitta dessa möjligheter? Det var klockrent av lektorn idag att säga att den som gömmer böcker för andra i kursen rent öppet är ett svin. Äntligen kanske dessa personer sattes på plats. Det var riktigt njutbart. I övrigt bör man få göra något åt sådana bekräftelsesökande osäkra människor som enbart kämpar för att verka bra och inte att vara bra egentligen. Dessa satsar inte på kunskap och egen personlig utveckling utan endast till att framstå som duktiga. Stackare som inte gör sakerna för sin egen skull, enbart sin egen. Man är inget i mina ögon om man skriker efter min uppmärksamhet. Jag tror på de människor som sköter sig själva och sin personliga plikt och samtidigt är en god och trevlig människa. Medvetenheten sitter inom varje person och den behöver inte uttryckas om det vore fallet att man var självmedveten och säker. Om du tvekar på dig själv – varför skulle då jag vara säker på dig?
Tiden har gått så fort att jag redan är inne på tredje året i Jönköping. Att återvända efter en sommar i Stockholm var ändå okej. Det har blivit en självklarhet att jag är här och jag gnäller inte såsom innan. Sedan min flytt närmare högskolan har allt fungerat som det ska och jag har hållt mig ständigt sysselsatt med mina andra stockholmare. Vi har ett tyst löfte om att ta hand om varandra när det blir svårt. Jag och Maria har verkligen hittat varandra och vi är mer lika än man tror. Jag blir lika chockad varje gång jag får lyssna på hennes resonemang och känsloliv. Jag blir lika chockad när vi säger samma sak vid samma tidpunkt eller dyjer upp i likadana kläder fastän vi är kontraster till varandra rent objektivt. Studerandelivet har fungerat prima sedan kursstarten i krediträtten. Jag blev i god tid klar med min hemtenta (PM) vilket känns skönt och har gett mig tid att reflektera och fördjupa mig i annat runt omkring. Med det menar jag inte sådant som ett privatliv innehåller utan endast förverkligande saker. Privatlivet är helt åsidosatt och det återuppväcks med tiden då jag känner att någon är värd det. Jag är bara så himla less och bokstavligt talat äcklad av en viss typ av killar. It’s all about me. So worth fighting for. Och för att mina erfarenheter av dessa inte ska påverka bemötandet med de självsäkra trygga killarna så måste jag ta ett avstånd från känslolivet. Dock har jag öppnat ögonen för vissa möjligheter som ger mig en pirrande känsla i magen. Jag tror ju trots allt på den äkta kärleken och för den finns inga hinder. Det enda som finns är kärleken, en enda person som skakar om ens värld. Den oersättningsbara, den man uppskattar och aldrig kan sluta peta på. Man älskar dennes händer, ögon och röst. Dennes när
het ger en rush av trygghet och nervositet. Andra falska så kallade players som tror att det fungerar att spela spelet för att få den man vill – har ingen respekt av mig. Jag tycker synd om osäkra människor som måste kämpa för en gnutta bekräftelse. Alla vet inte att problemet sitter i en själv och det är alltid sitt eget jag man måste reparera först innan man börjar ta andras energi.
På onsdag är det dags för Stockholm för första gången sedan augusti. Det ska bli roligt att få se kläderna min mamma har plockat ut till mig. Hennes smak är min smak, hon är en expert vad gäller mig. Det ska också bli jättekul att umgås i Stockholms kvällsliv med det sköna folket. Den sköna stämningen där allt och alla smälter samman. På lördag ska jag på en heldag med Amnesty om aborter och kvinnodödlighet. Fullspäckat schema fastän man vore nöjd bara av att få känna sin mjuka säng och sin gosiga katt.
Resan till Libanon var den bästa medicinen mot en halvtrött Sarah. Att ens liv döljer så mycket mer, det är resans stora lärdom. Jag hade en underbar tid med familjen hur jobbigt det än också på samma gång kunde vara. Jag gick på två bröllop där jag på det sista blev tårögd av den härliga känsla att vara omringad av trygghet. Det är hjärtekrossande att återkomma till landet där man är en del av ingenting. Varför lever vi inte i nuet precis som libaneserna? Varför tar vi inte vara på alla tillfällen att bry oss om varandra? Att umgås med varandra och förstå att man faktiskt aldrig är ensam. Då det inte ens behöver existera som känsla. Å andra sidan har man andra problem exempelvis ekonomiska. Medan vi i Sverige är en del av ”lagom”, det vill säga, medelklassen, så föreligger det större klasskillnader i Libanon. Nästan irriterande orättvist. Samtidigt som jag uppmärksammar en ung kvinna tiggandes på Beiruts utegator med ett spädbarn i famnen, rullar Porche Cayennes, HUMMERs och glänsande Range Rovers förbi som rinnande vatten. Där man antingen bor i en lägenhet med havet som utsikt och hiss för bilen upp i lägenheten, eller där man bor på en stinkande innergata där luften inte ens andas. Att väga alla för- och nackdelarna i Sverige och Libanon gentemot varandra så har jag inte kommit fram till vilket som är bäst. Det går inte. Jag älskar båda länderna och det viktiga är var man har hjärtat – i sig själv. Det är där tryggheten ska sitta.
Du som inom politiken påstår dig vara moderat, ta dig titt ute i världen innan du bestämmer hur du vill ha det. Vill du att ditt hemland ser ut som exempelvis Libanon? Jättevackert men också riktigt otryggt? Riktigt lyxigt och samtidigt ett slum? Skulle du trivas i din begränsade rika bubbla eller skulle du njuta av den friheten vi har i Sverige? Skatten har gjort så mycket för denna frihet. Se bara, jämför bara! Om du därefter anser att du är kapitalist så är du fullt respekterad av mig. Men jag ställer mig kritisk till varför man skulle välja detta om man vill kunna spendera och visa sin rikedom hur man vill.
På torsdag bär det av till Libanon, mitt blodsland. För första gången på åtta år möts familjen Amar och det är nervöst. Jag kommer bli mött av ett stort gäng människor som vet mer om mig än jag vet om de. Alla vet att jag är Sarah och kommer överösa mig med kramar och arabiska. Hjälp, jag kommer vara stum! Jag längtar så otroligt mycket efter Beirut, ljuden, maten och till och med lukterna, mina små kusiner och mina mostrar. Min morbror Khaled från Canada är där också! Jag hoppas verkligen att det kommer bli lyckat. Jag känner mig så splittrad nu dagarna innan för det är så mycket mer än en semester.
Igår var jag en runda med Denise min lilla favorit. Alltid lika go, vi kommer aldrig förändras. Det är precis så det ska vara i ens umgänge. Man ska kunna räkna med att bli bemött på precis samma sätt oavsett hur mycket tid och annat som skiljt en åt. Det är vänskap.
Jag kommer tillbaka från Libanon den 10 augusti och några dagar senare får jag äntligen träffa min prins. Då är det inte heller långt kvar till flytten till stan och idag tog en kille över kontraktet på min nuvarande lägenhet så smidigt blir det nog ändå. Jag har möjlighet att byta till Affärsjuristprogrammet på Liu men jag tror att jag stannar i Jkpg ett år till minst ändå. Sen ska förhoppningsvis jag kunna åka med Denise och jobba då båda är klara med våra grundstudier. Jag vill leva efter känslorna och drömmarna, det är jag och bara jag som avgör vad som är bäst. Jag kan studera nu, sen eller aldrig. Det är upp till mig. Det känns så underbart att få insikt med hjälp av pratet med Daniel och inte minst brorsan. ”Den fria viljan” – vart glömde jag bort det? Vem lever jag för? Jag struntar fullständigt i om folk inte ser upp till mig eller är stolta över mig längre. Igår levde jag för familjen, nu lever jag för mig. Jag ska kämpa för människor som kämpar för andra. Jag fick glädjetårar under hela dagen igår på grund av de få, underbara människorna som bryr sig fastän de inte har någon förpliktelse att göra det. Guld till er. Och min prins, det är inte många som är så uppmärksamma. Jag uppskattar det så enormt.
I veckan gick jag med i Amnesty international tack vare en så jordnära, go kille. Jag betalar gärna inte av mina CSN pengar för saker som någon försöker tracka på en. Det får inte mig att känna mig mer värdig som människa av att skriva under en slant med pengar. En god människa är igenkännbar och inga pengar i världen avgör om en människa har goda avsikter. Jag älskar att hitta likasinnade människor som inspirerar en att ta tag i ens tankar ännu mer och göra något på riktigt. Då livet inte bara kretsar kring uppmärksamhet, ytlighet, killar och fester. Uppmärksamhet är inget jag är i bekräftelsebehov av för jag känner mig tillräckligt trygg i mig själv. Att tigga till mig uppmärksamhet stärker inte mitt ego, hah förstår inte hur det kan fungera på vissa. Killar finns det fullt av och jag har valt min prins av kvalitetsskäl. Jag visste det redan fån början att jag hade med en trygg människa att göra. Det tog vi inte och gav i det första utan vi tyckte det var så oerhört värdefullt att ta fasta på. So here we are. Ytlighet är inget jag heller behöver tänka på för det viktiga är endast vad en tycker. Och ingen utgång har det blivit för min del i sommar, skönt! Alkohol tilltalar mig inte men våra vinkvällar är inte alls fel.
Love is the answer – that’s what they say but look how they treat us. We fight their battles, we move forward like buffalo soldiers, fighting to eat… Wondering when we’ll be free. I will be stronger. Just like a waving flag.
Jag är ensam. Ja, det är ett sätt att se det på. Det har varit mitt sätt att se på det på grund av att jag tillåtit mig tro att folk finns där som hjältar som flyger förbi och plockar upp ens halvdöda själ. Men icke då. Inte någon, inte en endaste människa går att förlita sig på förutom en själv. Om man bortser från allt det yttre och framgången i livet så undrar jag vad som finns där under. Finns där något eller har man i hela sitt liv sprungit ifrån sig själv? Faran i det hela är att jaget kan hinna ifatt en till slut och det är inte behagligt. Det återstår en tomhet. Ett stort frågetecken om vad ens liv egentligen går ut på. En tid för reflektion över hur lycklig man blivit av kampen att vara perfekt. Ett socialt yttre kan tyda på ett svagare inre för utan alla dessa människor runt omkring så kryper man ihop som en sköldpadda. Jag har alltid värderat familjen högst i mitt liv och det är också något man måste vara försiktig med. Vad händer om man förlorar familjen? Gör man valen i sitt liv för sin egen eller familjens skull? Gör man saker för att familjen ska bli nöjda och stolta så tro mig, spring fort så inte jaget hinner ifatt dig. Det är till exempel om man valt någon person i sitt liv som man på egen hand inte hade valt eller då man valt en utbildning eller ett jobb som inte ens inre brinner för. Men utåt är det säkert super och då man jämför med andra. Om insikten kommer ifatt så är man körd. Man orkar inte. Man ifrågasätter varför. Man finner ingen mening. Man vill ge upp men stressen av allt runtomkring gör att man måste fortsätta. Och där kommer faktorer som stress och ångest in. Resultatet blir en riktigt rutten självkänsla. Den dagen man inser det- den dagen Det.
Sedan den tredje juni har jag haft s.k. sommarlov och varit i Stockholm sen dess. Första veckan låg jag mest inne och kollade på tv och sov. Det var oerhört behövligt att få sova ur sig all stress. Utöver det har jag umgåtts med min mamma och bror väldigt mycket. Jag och brorsan var på hans flickväns systers studentmottagning så jag fick se den söta familjen. Jag har ännu inte kännt mig redo för att umgås med gamla vänner på grund av mina orsaker. Jag känner att jag behöver satsa på mig själv efter den jobbiga perioden jag haft. Jag måste fokusera på att återhämta mig och hitta tillbaka till mig.
Jag har praktiserat en vecka hittills på EU-byrån och det har varit intressant. Jag trivs där och hoppas på ännu en bra vecka. Det känns väldigt givande.
Jag måste ta tag i träningen snart, det har slappats alltför mycket ska jag lova. Det är så svårt när man vant sig vid att vara bekväm dvs. få mammas hemlagade mat, få sova ut, kunna kolla på tv och läsa böcker utan att stressa över annat man måste göra. Det återstår att se när jag orkar ta tag i mig själv igen och göra något vettigt, haha!
Nu till det mer intressanta… Jag är djupt intresserad av en ung herre. Ingen har någonsin verkat vara så uppmärksam och så trygg i sig själv av de jag tidigare träffat. Den här känns så pålitilig och det är svartsjuka Sarah som säger det, ja. Men är jag redo för något? Jag vill ju verkligen inte lägga över personal issues på en underbar människa. Man måste älska sig själv innan man ger sig in i något seriöst. Jag vill inte förstöra det precis som jag förstört en del vänskap på sistone. Förhoppningsvis har man vänner och nära som förstår att människor inte alltid kan vara på topp och att man beter sig på ett visst sätt oavsett om man vill eller inte. Äkta vänner framhävs i ens sämre dagar. Och de falska vännerna föruttnar bort för de vill jag inte ha, gud så ledsamt det har blivit! But that’s the best thing to do; turn your back before they will.. it’s just a matter of time until they hurt you. And you can’t change it or them. Go on!
Jag brukar prata med en otroligt snäll man som heter Daniel, han är det jag behöver för att kunna inse att jag är bra i en tid då tjejer tryckt ner en med dolda budskap och kommentarer. Ibland känns det så skönt att ha riktiga och säkra killar att byta ord med. Det finns inget annat än sanning i det de säger. De ger responsen som jag kan lita på. Guld till er underbara män!
Jag måste avsluta med Viktors citat som jag vill ha i åtanke just för i sommar (fastän det är lite ironiskt)… ”Bättre överviktig än skitviktig”.
Nu är det inte alls lång tid kvar till sommarledigheten inkränktar. Det kommer att bli en så härlig sommar fastän inget särskilt är planerat. Det är kanske just det som är så otroligt skönt för en gångs skull. På onsdag ska vi lämna in ett arbete om mervärdesskatt och problemen som uppstår vid gränsöverskridande distansköp av varor från andra EU-länder. Det har varit det svåraste arbetet jag gjort hittills i mitt liv på grund av den luddiga uppgiften, bristen på tidigare kunskap och samarbetet. Jag har i princip bott på högskolan hela veckan men ur allt kommer det något gott oftast. Och jag tror att det gjorde det denna gång. Man behöver lite gulliga pauser mellan skrivandet.
Är det jag som har problem om jag blir sjukt avtänd av killar som visar att de tänker på en på ett visst sätt? Och är villiga? Det vet man dock oftast redan innan de slänger ur sig något ändå. Varför är det så? Bör man ta det som komplimanger om en kille vill ”hem och kolla film” eller ”sova ihop”? Det förstör tyvärr allting ur min syn. Det där lite gulliga och spännande försvinner. Jag undrar om det alltid betyder en sak för inte vill man säga ja och göra killen besviken som trodde att han hade någon chans. Men det är nog inte många fler tjejer idag som tänker som jag. I’m a dreamer and love is my religion. Jag avbryter alltid trevliga relationer då det ska till the next level. Då kan jag helt plötsligt bli äcklad och börja misstänka att allt bara går ut på en sak. Hur gullig personen än är mot mig. Jag måste sköta det bra och vara medveten om att man inte bör tänka så. Annars kommer jag sumpa den här med. Är jag redo att ge mig in i ett förhållande? När jag väl ger mig in i något så ska det vara stabilt och man ska må så pass bra att man inte övervältrar allför mycket på honom. Och distans är en annan aspekt som får mig att tveka. Dock har jag lärt mig att jag tänder på intelligens!
Om 2-3 veckor är tentan i skatterätt och den 3e juni åker jag hem till Stockholm. Can’t wait! De bästa låtarna just nu är Milows Ayo technology, Tra te e il mare med Laura Pausini, Septembers Because I love you och Baker street. Livet känns bara så himla underbart! De ger mig sådan motivation att jag vill springa på moln. Hoppas att någon annan lyckas känna så. Det bästa ordet just nu är självständighet vilket också förgyller varenda minut av mina dagar. Att bestämma själv vad man gör och när man gör det, att inte isolera sig utan vara öppen för förslag är en bra grund för att må bra. Det påverkar till och med självkänslan. Det finns inga måsten, bara ren äkta vilja
Vad är ett fulländat liv? Var går självförverkligandets gränser idag? Kan man se några? En strävan att förverkliga sig själv är en förutsättning för framgång. Det är inte alla som lider av (ironisk) dennna sort av personlighet men det synes vara allt vanligare bland unga människor. Möjligheten att göra vad man vill och också vem man vill är nog en av orsakerna att unga människor vågar utmana sig själva. Det finns olika teorier om hur ordet självförverkligande bör tolkas men enligt min uppfattning förklarar det en person vars mål är orubbliga och ska uppnås oavsett vad. Man kör sitt race och ser till att lyckas för den känslan är verkligen en toppkänsla vars innehåll är värt all möda. Det farliga med denna personlighet är att man lätt glömmer bort hur det är att vara nöjd och att man faktiskt kan vara det fastän man inte varit way uppe och svävat. Man kan faktiskt förtjäna att belönas ändå. Man måste alltid utgå från ens förutsättningar. Man är inte alltid 100% och därför kan man inte ge sina 110% utan ibland kan man nöja sig med det sista krutet man har. Jag körde verkligen slut mig själv i år och jag längtar verkligen till sommar. Finanskrisen är bara en av anledningarna till varför jag inte har sommarjobb ordnat. Jag klarar det inte i år. Jag måste vila. I’m going insane men har en kurs kvar, skatterätt.